Biografi: Endstufe

En blogg som fantasilöst nog döpts till Glatzenparty kan väl inte inledas på annat vis än med en biografi om ett av Tysklands äldsta skinheadband, Endstufe från Bremen.

Bandet bildades år 1981 och inspirerades främst av engelska band som Sham 69, Sex Pistols, Last Resort och Skrewdriver. Bandnamnet är inte så läskigt som flera tror utan betyder kort och gott slutsteg (som i förstärkardelen).
Det dröjde till 1987 innan första fullängdaren släpptes, Der Clou. Skivan släpptes av Rock-O-Rama, som tidigare profilerat sig i Tyskland genom att bland andra släppa tre skivor av Böhse Onkelz (som ironiskt nog bröt med R-O-R på grund av rättighetsdispyter innan Der Clou släpptes).

Skivan nämns som en av de mest klassiska i den tyska scenen, men hamnade på index år 1994 och säljs därmed inte offentligt i Tyskland sedan dess. Tvärtemot mångas uppfattning hamnade den inte där på grund av politiskt innehåll utan på grund av "våldsförhärligande" i låtar som Immer in die Eier (alltid i kulorna) och Skinhead.

1990 släpptes både Skinhead Rock'n'Roll och en splitskiva, Allzeit Bereit (alltid redo), med Bremen-bandet Volksgemurmel. Fullängdaren gav en fingervisning om vad som sedan blivit lite av Endstufes signum, ett sound som ofta är ganska olikt tidigare material. Från Der Clous mer punkinfluerade sound till ett mer rock'n'roll-liknande sound på efterföljaren. De båda skivorna var mer politiska än debutplattan och låtar som Es war einmal (det var en gång) och Soldaten används ofta av bandets kritiker för att tillskriva dem högerextrema åsikter.

Glatzenparty (1993), Rock-O-Rama

Glatzenparty (skinheadkalas) från 1993 tonade ned politiken och innehöll klassiska (eller klyschiga) textavsnitt om subkultur, kritik mot religion och media. Utropstecken på Glatzenparty är i övrigt tre klassiska sjömansvisor och en tysk folksång i skinheadtappning.
Skivan avslutas briljant med ett medley av tidigare hits med smärre textmässiga förändringar (för att undvika indexering).

Schütze deine Kinder (skydda dina barn) släpptes året därpå och Endstufe sparkar här in öppna dörrar med attacker mot droglangare och hippies. De lite tjatiga ämnena till trots levereras välskrivna texter och några av bandets allra bästa låtar, Wir sind die Straße (vi är gatan) och titelspåret utmärker sig allra tydligast.

1996 kom nästa kapitel, Der Tod ist überall, på bandets egna skivbolag, Hanse Records. Skivan är enligt mig deras klart svagaste men räddas till ett knappt godkänt betyg av välskrivna Sie erfrieren (de förfryser) om hemlöshet och den inte helt politiskt korrekta hyllningen Ian Stuart.

När så Mit den Jungs auf Tour (med grabbarna på turné) släpptes år 2000 var nog inte förväntningarna som högst men bandet visade här åter att de inte nöjer sig med att ställa in kängorna.
Arvet från den plattan förvaltades väl på Feuer Frei, släppt år 2006 av Dim Records som utan tvivel är den mest välproducerade skivan de släppt. Kvar finns inte mycket av ursprungsstilen från 80-talet men väl solida rocklåtar med utmärkta texter och till och med en liten 2 tone-flört i introt till Immer mehr (allt fler).

Feuer Frei (2006), Dim Records

I skrivande stund är den i min mening något tråkigare splitskivan med Last Riot och en 7-tummare tillsammans med Kampfzone, båda från skinheaddeltat i Sachsen-Anhalt i det forna DDR, det sista studiomaterialet som givits ut av trotjänarna från Bremen.

Värt att notera för den musikaliska konnässören är att flera av de sentida medlemmarna tidigare spelat i ett annat, inte okontroversiellt Bremenkapell, Kategorie C.
Om du befinner dig på kontinenten och har möjligheten, se till att se Endstufe live medan det fortfarande går, det är en upplevelse utöver det vanliga.

Skivor finns att tillgå hos t.ex. Pure Impact och Dim Records.